av Jan "Fonsa" Fonselius
Det var en gång en liten kattunge som hette Felix. Denna Felix bodde hos en familj tillsammans med hunden Tjalma. Felix blev ganska bortskämd av sin familj, men Tjalma som var en gammal klok hund såg till att Felix höll sig något så när i skinnet.
Åren gick och Felix växte upp. En vacker dag tog Felix mod till sig och bet helt fräckt Tjalma i nosen. Tjalma blev mycket arg och försökte bita tillbaks men Felix var så snabb att han bara blev av med lite hår. Tjalma gick nu och lurade på en gruvlig hämnd och en dag lyckades hon med bedriften att stänga in Felix i sin egen koja, Tjalma var mycket nöjd med sin bedrift en när hon gick in i kojan för att expediera stackars Felix hade denna den oerhörda fräckheten att riva Tjalma så illa att hon nesligen fick fly ur sin egen koja. Efter denna beta hämtade sig aldrig Tjalma och hon dog några år senare och är därmed ute ur sagan.
Efter denna bravad blev Felix obestridd härskare i huset. Alldeles kort därpå fick Felix följa med sin familj på besök till en granne där katten Polarn bodde. Felix såg sin chans och rök omedelbart på Polarn. Resultatet blev total katastrof. Med inte mindre än 17 stora rivsår fick Felix ömkligen retirera. Läxan satt dock inte i allt för länge. Så fort Felix fick chansen rök han på andra katter men det slutade alltid med samma visa - neslig reträtt.
Först ett år efter mötet med Polarn började situationen ljusna. Polarn hade nämligen stillsamt avlidit och en ny ledare skulle utses. Självklar efterträdare var den något ålderstigne katten Lins från Köping. Sin vana trogen rev Felix ur underläge men den här gången gick det vägen även om det hängde på katthåret. Efter denna dust var Felix obestridd härskare i kvarteret i hela två år. Felix var mäkta stolt över detta, men som vanligt var lyckan ej total. Problemet bestod av några ilskna grodor i en grannstad vilka alltid bet Felix när han skulle äta upp dem. Problemet med grodorna bekymrade till slut Felix så till den milda grad att han glömde att se om sitt hus på hemmaplan. Straffet lät inte vänta på sig. Katten Sven gjorde helt sonika processen kort med Felix och drog sig sedan utom räckhåll för Felix hämnd. Felix gick nu och ruvade på en gruvlig hämnd och ilskan blev till slut så stor att Felix till sin egen förvåning lyckades avveckla grodorna. Detta skedde inte bara en gång utan till och med två gånger. Den andra gången var Felix totalt hänsynslös och passade dessutom effektfullt på att safta till grodornas kompis Fritz. Efter denna lyckade raid kände sig Felix som moralisk herre på täppan och alldeles strax därpå kom chansen att ryka på Sven. Så skedde i effektfullt tempo men precis då slog den listige Lins från Köping till. Felix fick två stygga bett och fick ynkligt jamande ta sig hem och slicka sina sår vilket han faktiskt fortfarande håller på med.
Denna saga är faktiskt inget påhitt av mig utan ett citat ur den utmärkta tidningen FELIXBLASKAN, Nr 1, Årgång 1, 1982
Sagan torde starta ungefär där den första historieskrivningen slutade, även om där finns en del överlapp. För eventuellt trögfattade juniorer så är Felix Polhemsgymnasiets elevförenings maskot och är en katt. Dyksektionens maskot är följaktligen en dykande katt, därav vår logga. Om sagan innehåller oklarheter står gärna undertecknad till tjänst med förklaringar.