av Joakim Rahm
2008-08-23
Återigen dags för oldboys (sanning med modifikation) att summera Tysklandsäventyret i Pfungstadt. Samling på Säve för flygresa till Frankfurt Hahn och taxiresa 1 mil till ett vandrarhem som är det bästa jag övernattat. Färdig mat vid ankomst gjorde inte saken sämre.
Tolv lag vart anmälda. Inget gruppspel som man trodde. Man valde att dela in lagen i två grupper men etta & tvåan var inte klara för finalspel, man valde att låta de fyra lag som tagit flest poäng spela semifinal.
Efter laggenomgång kom en något dämpad Peter tillbaka med besked att vi fått den tuffaste lottningen lag som Darmstadt (finalslog oss förra året), tyska damlandslaget, Pfungstadt & Rosenheim (nyligen tagit klivet upp i div 1). Naturligtvis fick vi första matchen av alla i årets turnering. Vet inte vad som hänt men för första gången på år var alla i vattnet 40 min innan turneringsstart vilket gjorde att alla var väl förberedda matchstart. Sa till Peter som gjorde utsimmet att vi skulle köra en gammal variant eftersom Rosenheim aldrig stött på oss. Utsim, boll upp till center, vänster passningsbar och höger fram till korg. Tysken trodde nog att de skulle ta bollen för deras målis simmade upp samtidigt som laget vilket visade sig vara förödande för dem.
Peter la bollen klockrent till mig, simmade utan större besvär framåt, såg deras målis vända men det gjorde han försent. Simmandes på rygg mot korg var han chanslös. Kent & Ralf var redan framme men jag hade öppen korg så dt var bara att lägga i den, 1-0. Tycker vi redan från match ett spelade bra med mycket passningsspel som kom till tack vare bra dykande. Slutresultatet 5-0 vart klart rättvist.
Match två mot tyska damerna var ingen uppgift att ta lätt på då de hade en dykfrenesi som klart slog alla andras lag. Men naturligtvis stod det fysiska tillbaka vilket ju också speglade deras resultat i de flesta matcher. Vi vann komfortabelt med 3-0. Tyskorna kom inte sist utan de mäktade med två segrar under söndagens matcher. Så kom då den på papperet värsta matchen, Darmstadt stod på tur. Tror utan att jag förhäver mig vågar påstå att vi ägde denna match men lyckades trots detta inte lägga i bollen. Sägas kan att tyskarna firade detta oavgjorda resultat som om det vore seger. Tycker det är roligt att denna respekt för vårt lag finns.
Halvtid och party som blev något avslaget då det bokade livebandet hoppade av i sista stund samt en något kylig kväll. Trots detta var det ändå lyckat med trevligt umgänge och kortspel fram till ettiden.
Söndag och match mot en annan stark segerkandidat, Pfungstadt. Måste säga att de var en besvikelse då de aldrig var i närheten av att vinna. Komfortabla 5-0 speglar inte matchen på rätt sätt, vi var starkare än så men det är svårt att hinna med mer på tio minuter då det trots allt finns ett försvarande lag i vattnet.
Nu slumpade det sig så att vi och Darmstadt hamnade tvåa resp trea. Sedan tidigare var det klart att dessa placeringar skulle möta varandra i semifinal. Det var bara att tjuren i hornen och köra. Jämn match med övertag i målchanser för oss. Efter ca fyra minuter la vi 1-0 vilket också vart slutresultat. Måste återigen hålla med övriga tyska lag om att det inte är något vidare schysst spelande lag detta Darmstadt. De bad om ursäkt för deras nummer fem, vilka andra ber om ursäkt för deras egen medspelare.
Final mot ett mycket starkt Duisburg. Ett lag bestående till stora delar av tyska juniorlandslagspelare av äldre modell. Toppa detta med en spelare inlånad från FS Duisburg som även han spelar i tyska landslaget fast i seniorlandslaget. De tog tag i bolen ganska så handfast men liksom alla andra tyska lag bollar de runt i hopp om att hitta lucka. I spelade superdisciplinerat med back på plats och jagande forwards.
Tysken som var inlånad tyckte det vart fascinerande att detta organiserade spel och var mycket imponerad då han tittat på are matcher och sett detta genomgående tema. De hade studerat vårt spel och var ute efter att forcera detta för men de kom inte igenom. Efter fem minuter la vi 1-0 efter en friboll som totalt lurade dem. De hade observerat att Peter lagt tidigare fribollar till center och gick på detta. Vad de missade var en snabbt simmande Tjalle. Han gjorde en spelare tack vare farten, la bollen till en simmande Ralf. Måste säga att det var kliniskt, öppen korg på en målvakt som antagligen fortfarande letar efter korgen. Mycket tyskt bollinnehav efter detta resulterade i inget förutom 2-0 till oss av en kontrande Kent.
Tredje segern på fyra år var ett faktum. Som sämst tvåa i fjol innebär att tyskarna troligtvis kommer jagaännu hårdare nästa år men om jag ser det har vi inga problem med detta då vi är ett mycket bra lag. Spelar ingen roll att det är många år sedan dessa gubbar såg sina glansdagar, alla kan spela uv rugby.
Tror många i dagens Felix skulle kunna lära av det försvarsspel och mötande man måste behärska för att vara framgångsrik. Man måste dock vilja träna alla tillsammans för att uppnå detta.
Nästa år är det 25 års jubileum och naturligtvis går vi för femte finalen och fjärde segern.